Jag älskar mina elever. Det är så spännande att se alla olika ingångar till arbetet/leken med lera och glasyrer. En del börjar från en teknik och funderar ut vad de kan göra vid en drejskiva eller från kavlat. Andra tänker utifrån funktion och lär sig hur bruksgods ska se ut för att vara bra. En del börjar från färg och form och ser vad det blir. Ibland går det att använda! Ibland blir det till lyst för syn och känsel.
Vad Lars Hansson ville säga med det här verket vet jag inte, bara att det började med en upphittad porslinsfigur som var för sockersöt för att inte vara provocerande. Som gammal tecknare är Lars säkert van att tänka i symboler, och jag ser allt möjligt i den här skulpturskålen. Fruktbarhet förstås, eftersom kvinnofiguren strör blommor omkring sig (eller samlar dem?). Hotfullhet, för att rosor och törnen är så stora och nästan fångar in henne. Makt, eftersom hon inte har något näpet guldlockigt huvud, utan en vargmask. Eller om det är hennes eget varghuvud, och hon en gud eller ett monster?
Kort sagt, en salig blandning av dröm och mardröm, och en rejäl krock mellan vän pastoral och brutal mytologi. Love it!
Utan titel, Lars Hansson
