Aktuellt

Lång färd mot målet

Det började med att Lena och jag anmälde oss till en kurs i Leksand, för att lära oss att bygga en liten oljeeldad ugn. Vi ville få möjlighet att bränna stengods och porslin i reducerande atmosfär, för att på så sätt få tillgång till de härliga glasyrer som vi sett men inte kunde få fram i vår elektriska ugn i verkstaden.

När kursen gick av stapeln i början av juli fick jag åka dit ensam, eftersom Lena inte kunde följa med.

 

Kursen pågick under två intensiva dagar då vi byggde ugn, genomförde en glasyrbränning och sedan rev ugnen. Stefan Andersson, som också konstruerat ugnen, var den som ledde kursen.

När jag sedan åkte hem hade jag bilen full av eldfast tegel som skulle användas till en egen ugn.

 

Under de två dagarna i Leksand tog jag en massa foton som jag senare sammanställde i ett litet häfte, för att inte glömma bort hur vi gjorde.

 

Folderns framsida

Förstasidan på min folder

 

Äntligen dags att bygga

I september, när sommaren började gå mot sitt slut, fick vi äntligen tid att bygga vår egen ugn. Jag hade under tiden skaffat allt som behövdes, inklusive leverantör av bättre begagnad matolja. (Kaféet i Akalla By hade lovat oss att få den gamla frityroljan när de bytte.)

 

Första bränningen

Veckorna gick och det hann bli oktober innan vi äntligen kunde inviga vår nya ugn. Vi började tidigt på morgonen med att glasera våra provföremål. Det var bara 4°C ute så vi fick bylta på oss ordentligt.

 

Lena monterar bränslefiltret

Lena monterar oljefiltret

Några få saker återstod ännu att göra. Lena monterade ett oljefilter på bränsleledningen. Jag värmde den silade matoljan och isolerade oljekärlet med ett par gamla stolsdynor för att oljan skulle hålla värmen. Sedan monterade vi brännaren med tving framför brännarhålet och packade ugnen.

 

ugnen är packad

Vi packar ugnen med våra glasyrprover

Nu var det äntligen dags att tända! Första försöket misslyckades. Vi gav upp idén att tända med hjälp av en gasolbrännare och tände istället en liten vedbrasa innanför brännarhålet. Det gick bättre och snart var bränningen igång.

 

 

Bränning pågår

Jag justerar oljeventilen så att det brinner bra.

De närmaste timmarna tillbringade vi vid ugnen. Vi såg till att temperaturen steg i lagom takt. Då och då kastade vi in en pinne genom vedinkastet för att få en reducering till stånd. När vi kommit upp i 1260°C beslöt vi oss för att avbryta. Vi stängde av brännaren och städade undan det mesta. Sedan gick vi in och åt grillad kyckling medan ugnen svalnade.

 

Medan vi åt hade det hunnit bli mörkt och börjat regna. I skenet av en ficklampa plockade vi ur det ena föremålet efter det andra ur ugen och ställde dem vid sidan om för att svalna. Sedan tog vi in alltsammans för att kunna studera våra alster närmare.

 

En titt ner i ugnen

 

Reslutatet då? En del saker var vi nöjda med, andra var mindre bra, dagen hade varit både spännande och lärorik, med andra ord en väldigt lyckad dag.

Vi var ordentligt trötta på kvällen och somnade direkt vi lade oss.

 

 

 

 

 

This entry was posted in Bränning, Övrigt. Bookmark the permalink.

3 Responses to Lång färd mot målet

  1. Lena says:

    Den som väntar på nåt gott… Men det blev en lång väntan på bränning, hela sommaren gick! Tur att vi fick lite fina glasyrer ur ugnen, så att det inte blev en total antiklimax.

    Jag undrar om den grillade kycklingen smakade så fantastiskt gott för att Kjelle är en fenomenal kock eller för att vi hade gjort oss förtjänta av att sitta och njuta av god mat efter en lång dags arbete? Kanske både och. =)

    Ser fram emot nästa bränning!

    • Ulla says:

      Jag var mest rädd för att vi inte skulle få upp temperaturen i ugnen. Glasyrerna kom i andra hand – den här gången.

  2. Pingback: Glasyrmagi | Aktuellt och annat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *